Konstnärshuset - ateljén - 2001
 
 
 
 
Liv - Död - Kärlek
Skulptur/installation/dikt/musik/video iscensatt begravning
 
 
 
 
Farkost
 
     
 
 
 
Egendesignad Kista i trä med skiffer, m.m (121x b 70 x h 65 cm)
 
  DE ARTE MORIENDI

Det finns ingen död i betydelde oåterkallelig förlust--
i varats brunn går ingenting förlorat
Död, fortsättning på övergångar, en oavbruten verksamhet
Det innersta: Vibrerande strängar, en ton, möjliggör möten på alla plan
Begreppet rum-tid sammanflätade,
det förflutna-framtid upphävda.
Med desta sörre intensitet vi älskat, lidit, kämpat,
ja levat, ju starkare mer levande avtryck lämnas kvar.
För att kunna bli vän med livet, först bli vän med döden.
 

 
Tiden
 
     
 
 
 
Relief i näver och skiffer, mm (h 58 x b 28 x d x 11 cm)
 
 
TIDEN

Allt kan snabbt erövras, fort, fort
alltför snabbt bli min, mitt.
Utan ett länge inkännt behov blir det nyss erövrade meningslöst, ett jagande åter.
Tomheten kan inte fyllas av mängd - ensligheten ekar.
Tiden ger ett värde fördjupar
tiden förlänar längtan en touch av evighet.
De gamle kunde en del om detta -
kärleken fick bli ett långsamt, ömsint, närmande
långt borta från ett tillfälligt hopkopplande i lustans omedelbara behovsutlösning.
Längtan stärkte kärleken.

Du gav mig en gåva.

 
   

 
Vadan
 
     
 
 
   
 
skiffer näver koppar brons 
(h 74 x b 68 x d 10 cm)
 
 
 
 
Dispersion
 
     
 
 
 
Skiffer, kristallprismor, mässing
 
 
Anpassning!
Det stora hotet är "avvikare"
de som frångått det i regelboken betecknade "normalt".
Önskas fler "avvikare" - de Annorlunda ha ofta en
större medvetenhet om helhetens funktion -
ett inkännande, delaktig i det minsta, obetydliga.
Utsattheten skärper sinnena,
medlidandets och kärlekens generositet förgyller -
Avvikare, den mest sårbare
har nära till stjärnorna.
 
   
 

 
Besvärjelse--Gräsmatta för trångbodda
     
 
 
 
skiffer, jord, gräs
 
 
 
 
Corpus Non Serviam
 
   
 
askurna i näver och skinn (h 34 x b 16 x d 16 cm)
 
 
I vår materialistiska värld alltid påpeka själens överhöghet:
allt är förgängligt, utom detta subtila kroppens element
kristna kallar själ, brahmanerna atma,
detta enda överlever.
Döden är alltså inte ett slut utan en invigning till en annan form.
Mitt eget medvetande har ingen födelse och ingen död -
är del av det oföränderliga ljuset.
En persons upplevelser helt beroende av det egna tankeinnehållet,
likt ett drömtillstånd, skapelser av den drömmandes egna sinnelag.
I dödsögonblicket - ställandes ansikte mot ansikte - igenkännande urljuset.
Den dolde Guden det dolda ljuset kommer till mötes om förberedelse inför oändligheten
filtrerat bort tvivel,rädsla ångest.
 
     
 
© Carinne Löfgren-Williams
 
 
 
 
foto: Monica von Rosen