Hans Scheike föddes 1924 i Stockholm i en köpmannafamilj. Först ägnade han sig åt trädgårdsarbete och sålde egenodlade blommor på Östermalmstorg. Sedan studerade han grafologi och blev expert på handstilar. Han är mest känd för sin risterapi, ”natursmisk”, och en annorlunda livsstil tillsammans med sina två favoritkvinnor.

Snabbfakta om Hans Scheike:

Hans Scheike var välkänd som grafolog 

Innan han hade nått uppmärksamhet med sin risterapi, var Hans Scheike en uppskattad grafolog. Han gav på 1970-talet ut flera böcker, som t.ex. Grafologi och Grafologisk handbok för sökare: Vem är du – vem blir du? Han fick förfrågningar om att analysera folks handstilar och höll kurser i ämnet. Det var många kvinnor som sökte sig till hans kurser. 

Hans Scheike hade börjat intressera sig för smisk och pisk redan på 1970-talet, och genom sin kursverksamhet kom han i kontakt med flera damer som gärna ville prova på risterapin. Han har själv sagt att det behövdes en vidareutveckling av handstilsanalyserna, och att smisk gav en ytterligare dimension till självkännedom. 

Hans Scheike på gården i Kopparberg 

Han startade ett ridläger i Kopparberg för barn mellan 11 och 13 år tillsammans med sina favoritkvinnor Brita Sylvan och Agneta Ogebratt. Tre barn rymde därifrån och Hans Scheike anklagades för sexuella övergrepp på småflickor. Både Scheike och hans kvinnor förnekade att de hade gjort något olagligt, men då det fanns både texter och bilder som tolkades som stöd för barnens vittnesmål, dömdes de mot sitt nekande. 

Fängelsedomar för smisksekten: 

• Hans Scheike dömdes till fängelse i åtta år för sexuella övergrepp.
• Straffet ändrades i hovrätten till sex år.
• Han släpptes efter halva tiden, så han satt tre år sammanlagt.
• Kvinnorna fick upp till 18 månaders fängelse för misshandel och medhjälp till brott. 

Pressen skrev om att Hans Scheike piskar 

Speciellt kvällstidningarna skrev många spaltmeter om att Hans Scheike piskar. Han beskrevs då som en manipulerande härskare, som förtryckte barnen på ridlägret och ”hjärntvättade” vuxna kvinnor. Detta förnekades av både honom och kvinnorna. De hade en öppen och experimentell livsstil, men smisk hade bara varit en terapiform, hävdade de. 

Kritisk opinion mot Hans Scheike 

Från början var folk mycket upprörda över händelserna i Kopparberg, och både Hans Scheike, Brita Sylvan och Agneta Ogebratt fick utstå kritik i massmedia. De kallades allmänt för sexsekten, men de hävdade att det var helt fel. Det handlade om risterapi, ett slags förlösande upplevelse att få och ge smisk, och det var inte förknippat med något sexuellt. 

Hans Scheike, en udda guru 

Med tiden blev Hans Scheike framför allt sedd som en karismatisk och lite udda guru, och hans väninnor förklarade att han var en bra man. De eventuella brotten nämndes inte längre och när de släpptes ut från fängelset fortsatte de att praktisera och berätta om ”natursmisk”. Ibland hade de smiskgäster. 

Insektens förlag blev Scheikes fluga 

Eftersom de inte ansåg sig vara en sekt men att folk ändå trodde det, gav de ut sina alster på sitt egna Insektens förlag för att sprida sina läror. Hans Scheike nämnde att redan Sokrates hade påstått sig vara en fluga för folket. Det här var en fluga som hade satt sig på näsan på folk och som hade smugit sig in via medierna. 

Sedan gjorde Hans Scheike filmer 

Bland annat gjorde Hans Scheike filmer där han piskade damer på stjärten med björkris. Insekten medverkade på mässor, bedrev postorderförsäljning och fick beställningar från en fast kundkrets som uppskattade dem. Främst var köparna äldre män, från femtio år och uppåt. 

Opinionen tyckte nu mest att Hans Scheikes teorier om ”glad pisk” var udda men ganska oförargliga, och många visade intresse för Insektens verksamhet, filmer och journalistik. En dam utbrast glatt att Hans Scheike hade givit stjärten ett ansikte. 

Begravning i stillhet för Hans Scheike 

Hans Scheike dog 2019 i en ålder av 95 år. Han bodde då hos Brita Sylvan, som var hans livskamrat sedan 40 år. Där vårdades han in i det sista av Brita, Agneta och hemtjänsten. Hans Scheikes begravning skedde i stillhet och helt utanför offentlig uppmärksamhet.